Logga in
VARUKORG
Anna Bohlin är svensk specialist i hästens sjukdomar, har ett RCVS Certificate i internmedicin hos häst och är Dipl. ECEIM, det vill säga europeisk specialist i internmedicin häst. Hon jobbar på Evidensia Specialisthästsjukhuset i Helsingborg med de kritiskt sjuka patienterna. Hennes varierade arbetsdagar består av utredningar och behandlingar av många olika patienter, från de enklare rutinfallen till komplicerade fall som kräver avancerade undersökningar och behandlingsmetoder, och spetskompetens hos personalen.
I veckans avsnitt av ”Allt för friskare djur” pratar vi dock inte så mycket om internmedicin hos häst. Ämnet för dagen är relevant för många fler veterinärer, nämligen hur man blir en specialist inom det ämne man brinner för! Anna berättar om sina tre specialistutbildningar, vad som skiljer dem åt, och vad hon rekommenderar till kollegor.
Större ansvar
Under den svenska specialistutbildningen behöver man ta större eget ansvar för sin utbildning då man inte loggar fall eller liknande, så den är lite friare än den europeiska utbildningen. Å andra sidan är den svenska specialisttiteln inte erkänd utomlands, vilket den europeiska är. Anna rekommenderar ändå kollegor som är mer allmänintresserade att gå den svenska utbildningen för en bred bas.
– Den svenska specialistutbildningen är bred, med både kirurgi, medicin, ortopedi, reproduktion mm, och en mycket bra grund att stå på. Där jag jobbar måste man vara beredd att hoppa in och ta lite olika fall, så det är väldigt värdefullt att ha den här breda basen. Dessutom får man ju övning i att gå upp och skriva en tenta, göra ett mindre vetenskapligt arbete och så vidare, säger Anna.
Tillgänglig för alla veterinärer
Den brittiska specialistutbildningen, som ger ett RCVS Certificate, går online och är uppbyggd mer som en universitetsutbildning med moduler, inlämningsuppgifter med mera.
– Jag jobbar på ett stort ställe med massor med intressanta fall. men jag saknade lite av det akademiska som man får mer av om man jobbar på till exempel ett universitet. Så, den utbildningen kan jag verkligen rekommendera om man vill specialisera sig inom ett specifikt ämne även om den är ett steg under den europeiska specialisten i hur mycket man fördjupar sig. Utbildningen är dessutom tillgänglig för alla veterinärer och man behöver inte, som i fallet med den svenska samt den europeiska specialistutbildningen, vara på en speciell arbetsplats med ett visst antal patienter eller dylikt.
Funderar du på att vidareutbilda dig eller är du bara nyfiken på vad ett riktigt proffs anser om de olika utbildningarna och vidareutbildning för djurhälsopersonal? Då får du definitivt inte missa det här avsnittet av ”Allt för friskare djur”.
Här kan du också lyssna på podden:
iTunes/Apple Podcasts
Spotify
Acast
Kontakta oss
Har du tips på intressanta gäster, en idé som kan passa i podden, förfrågan om ett sponsorsamarbete eller något annat som du vill berätta för oss? Välkommen att maila Maria och Nathalie på podcast@swevet.se
Swevets podcast Allt för friskare djur riktar sig till i första hand till djurvårdspersonal. Vi rekommenderar alltid djurägare i behov av råd och hjälp att vända sig till sin veterinär.
Ansvarig utgivare: Caroline Josefsson
Missade du avsnitt 1 med beteendeexperten Anya Thörnqvist? Läs och lyssna här!
