Demens hos hund och katt – missa inte signalerna

Demens, eller åldersrelaterad kognitiv dysfunktion som den korrekta termen lyder, är fortfarande en relativt oklar åkomma på veterinärsidan jämfört med andra patologier. Forskningsmässigt befinner det sig lite i gränslandet mellan etologin, neurologin och allmänmedicinen, och särskilt de etologiska aspekterna är relativt obeforskade även om det kommer mer och mer. Klart är i alla fall att diagnostiseringen av demens hos hund och katt ökar, i första hand för att djuren blir äldre, men även för att man nu behandlar krämpor hos de äldre djuren som kanske inte behandlades i samma utsträckning som förr, och då upptäcker även symtom på demens, berättar Anya Thörnqvist.  

Vi är mer uppmärksamma nu på att diagnosen faktiskt finns, och har även börjat omvärdera en del kring vad som är normala ålderstecken och vad som är behandlingsbart.

Skattningsformulär specifikt för hund och katt

För att diagnostisera demens används ett skattningsformulär där man uppskattar frekvensen av symtom och hur kraftigt de yttrar sig. Anya berättar att symtomen på demens kan variera både i förekomst och hur kraftiga de är, men ett av de vanligaste symtomen är nattlig oro, som tar sig uttryck i att djuret skäller, ylar / jamar och / eller vankar av och an på nätterna. Något annat djurägare ofta ser är ändrade relationer till andra djur eller familjemedlemmar, och det kan yttra sig både som att djuret blir mer tillgivet och mer avståndstagande eller till och med aggressivt. Ett annat vanligt symtom hos framförallt katt är rumsorenhet. Symtomen sammanfattas i akronymen DISHAA (Disorientation, Interactions, Sleep-wake cycle changes, House soiling, Activity levels och Anxiety), varför skattningsformuläret ibland kallas Dishaa-verktyg.

Det är inte helt ovanligt att djurägaren söker för det primära symtomet, som beteendeförändringar, aggressivitet eller rumsorenhet. Om jag misstänker demens så gör jag alltid en utredning för det paralellt med det som djurägaren sökte för, men med en ytterligare fördjupad anamnes, säger Anya.

I högsta grad behandlingsbart

Framförallt hundar svarar ofta bra på behandling, och deras symtom minskar markant, berättar Anya.

Behandlingen utgörs i första hand av ett läkemedel med en dopaminerg effekt som hämmar MAO-B, vilket har effekt på dopaminnedbrytningen i hjärnan, och även hämmar återupptaget. Det kommer inte reversera sjukdomen, men bromsa upp tillräckligt för att symtomen ska dämpas betydligt. Även andra läkemedel kan behöva sättas in, för att avhjälpa specifik problematik så som sömnrubbningar, ångest eller rumsorenhet, och naturligtvis behandlas eventuella fysiska sjukdomar som artros, parallellt, säger hon.

Men som med andra beteenderelaterade problem så räcker det inte med ett piller. Ofta krävs mer eller mindre omfattande miljöförändringar, och att djurägaren är villig att skapa nya rutiner för att underlätta för sin gamla trotjänare. En viktig roll du som veterinär eller djursjukskötare har i arbetet med de här patienterna är att motivera djurägarna att faktiskt genomföra de förändringar som behövs – ofta kanske det inte är så mycket som ska till, menar Anya.

Behandling av demens är inte en besvärlig behandling som sådan, jämfört med till exempel behandling av rumsorenhet där det kan krävas betydligt mer tålamod hos husse och matte. Oftast handlar det bara om att underlätta för sin kompis i vardagen, och där måste vi som djurhälsopersonal hjälpa och stötta med råd och konkreta instruktioner. Många, framförallt hundägarna, upplever att de med relativt enkla medel gör en enorm skillnad för djurets livskvalitet, särskilt om djurets fysiska hälsa är god. Och att göra som man gjorde förr, att tänka att det som faktiskt är sjukligt, är naturliga ålderstecken, och då bara låta det vara, när det finns en så bra behandling – det är inte okej, avslutar Anya.