Logga in
VARUKORG
Louise visste redan innan hon startade utbildningen till veterinär, att hon ville jobba med exotiska och udda djur. Efter att ha pluggat tropisk ekologi och jobbat på fjärilsfarm i Costa Rica, jobbat på jordbruk i Spanien och Thailand och rest runt i världen så landade hon på biologprogrammet på Göteborgs universitet. Väl inne på zoologin insåg hon dock att det var veterinär hon skulle bli, och började istället på veterinärprogrammet i Budapest. Under sitt fjärde år gjorde hon praktik i Sydafrika, sitt examensarbete gjorde hon i Guatemala, och som färdig veterinär så startade hon som många andra hos Distriktsveterinärerna. Till den som från början vet att hen vill jobba med vilda djur har hon ändå ett tips:
-Oavsett vilken inriktning man vill ta senare så är det bra att ha lärt sig jobba kliniskt med tamdjuren innan man går över till de udda djurslagen, men även som distriktsveterinär får man behandla spännande arter så som alpackor och hjortar, så det kan vara ett bra första steg.
Sedermera hamnade Louise i alla fall på Kolmården. Som klinikveterinär på djurpark är ingen dag den andra lik. Mycket av det kliniska arbetet består av saker som uppkommer allteftersom men de utför även planerade ingrepp och sövningar och andra rutinuppdrag. Veterinärerna på kolmården söver, provtar och utför enklare kirurgi men om det behövs ett mer krävande kirurgiskt ingrepp så ringer de dit en kirurg, de skickar i princip aldrig iväg djur. Även inom reproduktion och tandingrepp kallar de in expertkollegor utifrån.
Precis som att det kliniska arbetet skiljer sig mellan djurparken och ett djursjukhus så är det också fler skillnader än likheter mellan hur vilda och tama djur behandlas. Många av läkemedlen som används är desamma, även om man oftare får ta till humanpreparat på grund av de högre koncentrationerna. Dessutom är man fri från de sjukdomar som är förknippade med avel och djurproduktion, berättar Louise;
-Under alla mina år på Kolmården har jag aldrig behandlat en enda mastit eller en enda pares, och vi har heller inga avelsrelaterade problem eftersom aveln på dessa djur inte styrs av några eftertraktade egenskaper utan enbart hur de ser ut och fungerar i det vilda. Däremot ska vi inte sticka under stol med att det finns andra problem relaterade till att de hålls i djurpark, till exempel att de inte tål vårt klimat, eller att de behöver en viss miljö som är svår att ge dem.
Utöver sitt arbete på Kolmården är Louise också engagerad i Katastrofhjälp för fåglar och vilt. Föreningen verkar både för att hjälpa skadade vilda djur och för att utbilda allmänhet och viltrehabiliterare i hur dessa djur ska tas om hand. Vi pratar även om statens vilt och hur man tar hand om dessa om de kommer in på kliniken, då dessa skiljer sig från ”vanliga” vilt i hur de ska hanteras, både levande och döda. Men något som man alltid ska tänka på oavsett vilket djur det gäller är att djurskyddsaspekten får avgöra, och hur mycket stress och smärta djuret kommer att behöva utstå för att den ska genomgå en lyckad behandling, och hela bilden är viktig: vad har vi för prognos, vad kan vi göra för det här djuret utan att utsätta det för onödigt lidande?
Om man vill arbeta med udda djur eller som djurparksveterinär så tipsar Louise om att försöka få en praktikplats någonstans i världen, om man inte går hela vägen och blir Diplomate i zoo health management via European College of Zoological Medicine.
Lyssna på det fullmatade avsnittet här!
Här kan du också lyssna på podden:
iTunes/Apple Podcasts
Spotify
Acast
Kontakta oss
Har du tips på intressanta gäster eller en idé som kan passa i podden, förfrågan om ett sponsorsamarbete eller något annat som du vill berätta för oss? Välkommen att maila Maria och Nathalie på podcast@swevet.se
Swevets podcast Allt för friskare djur riktar sig till i första hand till djurvårdspersonal. Vi rekommenderar alltid djurägare i behov av råd och hjälp att vända sig till sin veterinär.
Ansvarig utgivare: Peter Bjurling
Lyssna på tidigare avsnitt här!
